Trafiktankar

Klockan har passerat 04:00 och det är det 2009:e årets sista söndag i maj. Jag har tidigare i veckan kollat på Uppdrag Granskning, som gjorde ett skräckreportage om unga män och hur de kör ihjäl sig när de pressar gränserna med sina motorcyklar. Tankegångarna har varit allt från “bygg en vägbula” till “låt dem dö” och vidare och förbi “skit samma”.

Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till problemet just nu.
På något vis så känns det som om att vi alla är vuxna och därför borde kunna ta ansvar för våra handlingar. Att vi vet att om vi stoppar i oss droger så kanske vi gör tokiga saker. Saker som vi inte riktigt menade att göra innan vi tog drogerna. Vi är fortfarande vuxna och kungar över våra egna beslut.

Om jag sätter mig i en bil, och kör i 200 km/h över Högakustenbron, så är jag ju fullt medveten om riskerna. Får man punktering i 200 så blir det lite knivigt. Blåser det till uppe på bron så kan det säkerligen gå åt helvete. Står där en älg uppe på bron så är det nog kört. Men vad spelar det för roll? Oddsen är ganska små. Och ska vi lyssna på Vägverket och NTF så är vi ju döda så fort vi passerar 70 km/h.

Trots att man dör vid 70 km/h så finns det vägar, bilar och förare som är anpassade till hastigheter över 70 km/h.

Hur vore det, om vi trafikanter, själva fick ta ansvar för våra handlingar i trafiken? Att jag som fotgängare är skyldig till de skador jag ådrar mig om jag kliver ut framför en bil som inte har stannat – även fast det är lag på att bilisten ska stanna! Hur vore det om jag som rattfull fick stå till svars för den skada jag orsakar när jag har druckit mer än en(1) folköl? Eller om jag som “vansinnesförare” fick stå till svars om jag nu åkte av vägen när jag dundrar på i 140 km/h på ödsliga Essingeleden en söndagsmorgon?

Om vi lärde trafikanterna att hantera sina fordon, så kanske olyckorna skulle minska?
Jag är väldigt säker på att olyckorna skulle minska.
Under mina sju år som bilist så har jag kört närmare 100.000 mil. Uppskattningsvis 80.000 av dessa har på ett eller annat sätt inneburit straffbart trafikbrott. Som mest fick jag 3.600 kronor i böter när jag körde från Stockholm till Umeå på under fyra timmar. Det är en snitthastighet på 150 km/h. Och ändå tog jag det lugnt.

I hela mitt liv har jag tagit ansvar för mitt körsätt. Visst. När jag kommer i 200 km/h och en älg eller kanske ett dussin renar kliver ut på vägen, då har jag inte många alternativ. Men hur många alternativ har man på Valhallavägens 30-sträcka i rusningstrafik när två små ungar springer ut precis framför bilen? Olyckor händer, både i 30 och i 200. I skogen och i stan.

Men det är inte förarens fel att en fotgängare hoppar ut precis framför bilen. Inte heller är det förarens fel att denne smäller med en älg, även fast hastighetsbegränsningen överskreds med råge.

Jag kör oftast utan bilbälte för det gör mig till en vaksammare förare. Jag kör också oftast för fort för det gynnar säkerheten ännu en aning. Det gäller att vara på sin vakt i trafiken. Den falska trygghet som VV och NTF vaggar in er i är nog den största orsaken till dödsfall i dagens trafik. Bilbälte, airbag och håll hastigheten så kan du sitta o sminka dig, bädda om dina barn som somnat i baksätet eller kanske pilla lite på stereon. Det är ändå bara hastigheten som dödar.

Jag närmar mig nu 100.000 mil. De flesta av er har knappt nått 10.000.
Jag har aldrig orsakat en trafikolycka, bortsett från parkeringsincidenter.

Ta ansvar, kör som en vilde – spara liv!