SATANS, DJÄVLA, IDIOT!

Men förfan i helvete!
Vilken djävla idiot jag är!
VILKEN SATANS, DJÄVLA, IDIOT!
Jag sätter mig i bilen, stressar lite, skyndar mig.
Jag är på väg till ett ställe där det finns nybakat bröd och en väska med massa filmer och musikskivor i. Det är väska som jag ska hämta, det är huvudsyftet. Som en bonus skulle jag få te och lite gott bröd, en pratstund med en kvinna som jag har velat ha i snart 10år. Timmarna rinner iväg och tankarna också. Musiken tystnar och det är dags att dra sig hemåt. Jag tar min telefon och bilnyckeln, tassar sakta nerför trapporna och lunkar ut på gatan. Trött, lycklig, faschinerad och fylld av längtan. Sätter mig i min skitiga bil och börjar rulla. Nu har jag varit hemma i ungfär 2½ timme och jag inser NU, först NU, att jag glömde det jag skulle hämta. Nu kommer hon tro massa saker, som att jag skulle lämnat filmerna där bara för att få träffa henne igen. Tokiga kvinna. Hur kan man tänka så? Det är ju så korkat så det inte finns. Att jag skulle lämna något med flit, för att få träffa henne igen. Hahaha, jag ligger nästan dubbelvikt av skratt. Tokig, det är hon!