I måndags morse, utanför Linköping, så kunde mitt liv tagit slut. Hade jag varit en av Vägverkets favoritbilister så skulle både jag och kvinnan i den andra bilen gått förlorade. Nu är jag, tack och lov, en egen produkt med ett tänkt längre än motorhuven.
Om jag inte hade rättat hennes och Vägverkets fel så hade en kollision i 300km/h varit ett faktum. En sån smäll överlever man sällan.
Till en början var jag djävligt förbannad på kvinnan i den mötande bilen men nu är jag mest lack på mig själv. Jag kanske borde ha tagit smällen när jag väl fick chansen. Det är väl lika bra att dö medans det finns folk som sörjer?
Att dödas på ett sätt som borde klassas som mord, av personer jag hatar vore väl perfekt?
Det borde vara perfekt.
Dö för en bättre värld.
Dessvärre så hade jag troligtvis klandrats för olyckan eftersom jag är 25år, man OCH körde långt över 110km/h. För alla vet ju att det är hastigheten som dödar, inte det kvinnliga körsättet.
Hur roligt hade det varit om min familj, mina vänner och alla andra jag samtalat med om trafiksäkerhet och just det att det inte är hastigheten som dödar utan det är de dåliga bilisterna som gör. Vad skulle dessa tro om jag nu ställs som ansvarig för min och en främlings död och där orsaken sägs vara min hastighetsöverträdelse?
Om jag dör, vem kämpar då för att få folk att förstå att problemet i trafiken inte är hastigheten utan bristen på kunskap och en vilja att ständigt lära sig mer? Lära sig för att bli en bättre och säkrare förare.
För att rädda liv!
Ingen lyssnar på mig ändå.
Jag borde ha dött i måndags. Så att ni kan få leva fritt i eran vansinnesbubbla!
|Cyron i mobilen
0 kommentarer:
Skicka en kommentar