Debbie är ungefär exakt som den där djävla vasen man brukar tappa. Ni vet, den man bär omkring på ibland. Den som ska flyttas från en hylla till en annan när man så olyckligt tappar den och ser den gå i tusen bitar. Först blir man förkrossad och livet passerar i revy. Efter någon sekund samlar man sig igen och inser att: vasen var ju inte på riktigt. Du bara trodde att den fanns. Värme sprids i kroppen när det nu faktiskt inte hänt någon olycka. Lika varm och lättad blir jag när jag inser att Debbie inte finns på riktigt. Hon existerar ju bara i mitt sinne. Fast detta glöms bort och precis som vasen så kommer hon tillbaks efter ett tag och går sönder i vanlig ordning.
Har ni också en vas som ni brukar tappa, eller har ni något annat? Låt höra!
|Cyron i mobilen
0 kommentarer:
Skicka en kommentar