Kallur är ett geni - utan dess like

Jag har inte skrattat så här mycket sedan VM i Osaka. Det är många där ute som känner sorg för Sanna Kallur. Andra känner skam. Att hon befläckat våran stolta idrottsnation. Men jag, jag är riktigt stolt över Sanna Kallurs insats i OS.

Sanna är verkligen ett geni.
Det är inte många som förstår hennes storhet idag men om 10 år tror jag att även ni sitter i sofforna och gapskrattar åt Sanna Kallurs fantastiska uppträdanden i Peking och Osaka.

Fröken Kallur hade planerat inför OS väldigt länge tills hon drog på sig skadan som höll på att förstöra allt. Men hon kom tillbaks och klarade kvalet galant. Nu var ju bara frågan - tar hon guld eller inte?

Jag tror inte att Sanna kom till OS för att vinna guld. Hon åkte dit för att uppträda. Precis som i VM i Osaka så ville hon beröra det svenska folket. Vad är det då som berör mer än ett guld? Självklart är det när en guldkandidat står och gråter efter en hemsk förlust.

Det råder inget tvivel om att Kallur skulle kunna vinna guldet, men hon skulle inte kunna göra det på beställning. Därför ansåg hon det nog bäst i att satsa direkt på TV-publikens hjärtan.

Semifinal och startskottet går.
Jäntan hinner 10 meter innan och, som hon själv säger - står på huvudet. Och detta är så fantastiskt genialiskt! "En hel nation" tror att hon är där för att vinna guld när hon i själva verket är där för att spela sitt spel. Dra sitt nummer. Ge oss ett gott skratt.

Och som jag skrattade!
Jag skrattade så in i Norden när Sanna Kallur blev fyra i Osaka och jag skrattade nu. Jag fick uppsöka akut läkarvård för att stilla min smärtor efter skratt-attacken som Kallurs vurpa hade framtvingat.

Sanna Kallur är ett geni och jag längtar till hennes nästa sorti - hennes nästa skrattfest! Mamma Kallur är med på noterna samtidigt som Alex Schulman rasar.